Blodpropp som vandrar
En blodpropp består av koagulerat blod som försvårar blodflödet någonstans i kroppen. Den bildas ofta i benet, men kan även uppstå i exempelvis lungan eller hjärnan. Små proppar ger inte alltid uttalade besvär, men stora blodproppar kan vara livshotande. Om det vill sig illa kan blodproppen lossna och föras med blodströmmen till lungartärerna och orsaka en lungemboli som kan vara livshotande.
Symptom Största delen av de djupa ventromboserna utvecklas först i benen eller bäckenet. Typiska symtom är svullnad i foten eller vaden, smärta, hettande, rodnad och till och med feber. Smärtan som orsakas av en trombos förvärras ofta av att gå. Vid lungemboli är de typiska symtomen plötslig eller gradvis förvärrad andnöd eller bröstsmärta, hostretning, blodiga upphostningar, feber, nedsatt prestationsförmåga och svimning på grund av lågt blodtryck och till och med chocktillstånd.
Blodpropp både i lungorna och benen kan också ge endast lindriga symtom eller till och med vara helt symtomfria.
JavaScript is disabled
Riskfaktorer för trombos Allvarliga riskfaktorer för trombos är bland andra tidigare ventrombos, omfattande trauma nyligen, ingrepp såsom operation eller en hjärthändelse som krävt sjukhusvård. Måttliga riskfaktorer är till exempel många sjukdomar eller graviditet. Östrogenbehandling ökar risken för trombos med 2—3 gånger. Kombinerade p-piller ökar risken för trombos med 3,5 gånger, medan p-piller som endast innehåller progestin inte är förknippade med ökad risk.
Hormonspiraler ökar inte heller nämnvärt trombosrisken.
Blodpropp i ben eller lunga
Trombosrisken i samband med en normal graviditet är ändå större än risken förknippad med hormonella preventivmedel. När man planerar att använda hormonella preventivmedel eller hormonbehandling måste man utgående från kvinnans anamnes, alltså det hon berättar, klarlägga hennes riskfaktorer för trombos och förekomst av tromber i hennes närmaste släkt.
Att sitta still under lång tid, till exempel en lång bil- eller flygresa, åldrande och allmänna riskfaktorer för artärsjukdom, såsom rökning, ökar också benägenheten för ventrombos. Benägenhet för tromber trombofili kan vara ärftlig. Därför kan det vara motiverat att undersöka trombosbenägenheten om en nära släkting har drabbats av trombos vid under 50 års ålder.
Diagnos och undersökningar Diagnostisering av sjukdomen grundar sig på patientens förhandsuppgifter, läkarundersökning, laboratorieprover och bildundersökningar.
Blodpropp (trombos)
Det är viktigt att bedöma den tidigare sannolikheten för trombos. På så sätt kan patienterna på ett tillförlitligt sätt delas in i tre grupper: låg, måttlig eller hög tidigare sannolikhet. Om sannolikheten för ventrombos är låg eller måttlig, kan trombos uteslutas med blodprovet D-dimer FiDD.
Om sannolikheten för ventrombos är hög går man direkt till bilddiagnostik. Ultraljudsundersökning med kompression används för att undersöka DVT i benen, och DT-angiografi datortomografi eller ibland ventilations-perfusionsundersökning används för att undersöka LE. Vid behov kan ultraljudsundersökning av hjärtat göras, och lungröntgenbild kan tas för att utesluta andra orsaker till symtomen.
Behandling Alla patienter med LE som har måttlig eller hög risk, samt gravida kvinnor och patienter med risk för komplikationer, behandlas i början på sjukhus. Behandling av både DVT och LE kan genomföras i hemmet om patientens allmäntillstånd är gott, antikoagulationsbehandling har påbörjats, patienten inte har komplikationer, ökad risk för blödning eller svåra långvariga sjukdomar som inverkar på behandlingen, och om patienten har fått kontaktuppgifter till vårdstället för eventuella problem eller frågor i samband med behandlingen.